Funktionshinder

Med NPF (Neuropsykiatriska funktionshinder) menar man svårigheter som har sin grund i hur hjärnan arbetar och fungerar. Det har ingen koppling till intelligenskvoten och många med dessa diagnoser har stor kapacitet inom olika oråden. Funktionshinder av denna karaktär är delvis dolda och märks inte direkt. Det leder lätt till felaktiga förväntningar, överkrav och missförstånd.

Hur funktionshindret påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället varierar. Chanserna att utvecklas positivt ökar om personen får tidigt stöd och möts även förstående omgivning. Den bästa hjälpen föräldrar, lärare, arbetskamrater och andra kan ge är att acceptera individen som den är och skaffa sig mer kunskaper om hur man bemöter en person med dessa funktionshinder.

Kännetecken;
Många av de som fått en NPFdiagnos har större svårigheter än andra inom följande områden:
- Att reglera sin uppmärksamhet
- Impulskontroll och aktivitetsnivå
- Att samarbeta med andra människor
- Inlärning och minne
- Att uttrycka sig i tal och skrift
- Att kontrollera motoriken

Uppmärksamma dock att dessa svårigheter har många människor i större eller mindre grad. När svårigheterna är så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället blir de ett funktionshinder.

Funktionshindren som beskrivs mycket kort här är ”osynliga”, dvs. de syns inte utanpå som det t.ex. hade gjort om du hade en snedställd fot eller var rullstolsburen. Det kan vara svårt att säkert skilja funktionshindren i från varandra, då de ofta ”flyter ihop” och gränsen kan tyckas hårfin.

Det är viktigt att ställa en diagnos så tidigt som möjligt för att kunna bemöta individens svårigheter på rätt sätt redan från början. Dessutom kan det vara aktuellt att medicinera, och desto tidigare man upptäcker detta kan man ge barnet en chans att förstå sig själv på rätt sätt från början. Barnet ser inte sig själv på samma sätt som sina jämnåriga.

För att få en diagnos och ta reda på sina egna eller sina barns svårigheter och styrkor är det bra att få en utredning. Den får man via samtal och utvärderingar som görs av en läkare tillsammans med bl.a. psykolog och pedagog.

Kriterierna i psykologtesterna DSM-IV är mycket stränga för att "normaltillstånd" inte ska kunna definieras som funktionshinder.